Ännu en gång i den gyllene timmen: Skildringen av gudens majestät och människans förgänglighet i Qamaruddin's 'Gudar och Djur'

Indien under 500-talet var ett centrum för blomstrande konst och kultur, präglat av religiösa och filosofiska upptäckter. Många namn försvann i historiens dimma, men några mästerverk har lyckats överleva tidens tand och fortsätter att förtrolla oss med sin skönhet och djup.

Bland dessa glödande pärlor finner vi Qamaruddin, en konstnär vars verk är präglade av en unik blandning av naturalism och spiritualitet. Hans målningar fångar ögat med livliga färger, detaljerade scener och en subtil symbolisk komplexitet som inbjuder till djupgående reflektion.

Ett särskilt fascinerande verk är “Gudar och Djur”, en freskmålning upptäckt i resterna av ett forntida tempel komplex i södra Indien. Den här målningen, ca 5 meter bred och 3 meter hög, skildrar en kosmologi fylld av gudomliga varelser, mytologiska figurer och fantastiska djur.

En detaljerad analys av “Gudar och Djur”

Qamaruddin’s mästerverk är uppdelat i tre distinkta sektioner:

• Himmelens rike: I den övre delen av målningen tronar gudarna på en glittrande himmelsk bakgrund. Indras fagra vagn dras av vita elefanter och Brahma, skaparens gud, sitter i kontemplation. Visst finns det en viss likhet med de europeiska freskerna från renässansen? Men medan Michelangelo och Raphael fokuserade på den klassiska grekiska mytologin, vänder sig Qamaruddin till Indiens rika hinduiska traditioner.

• Jordens värld: I mitten av målningen ser vi scener ur vardagslivet i gamla Indien: bönder som plöjer fält, fiskare som kastar sina nät och handelsmän som förhandlar. Det är en livlig och detaljrik skildring av det indiska samhället under 500-talet.

Qamaruddin har inte bara fångat den fysiska verkligheten utan även den spirituella dimensionen av livet. Människorna i målningen ser ut att vara engagerade i sina dagliga göromål, men samtidigt verkar de medvetna om den gudomliga närvaron som omger dem.

• Djurens rike: I den nedre delen av målningen finns en fantasifull samling av djur. Djungelns kungar – lejonen och tigrarna – står sida vid sida med exotiska fåglar, ormliknande varelser och magiska däggdjur som aldrig har setts i verkligheten.

Symbolismen i “Gudar och Djur”

Qamaruddins målning är inte bara en vacker representation av det Indiska samhället under 500-talet; den är också en komplex symbolisk text.

• Gudarnas majestät: Indra, Brahma och Shiva representerar de tre viktigaste gudarna i hinduismen: himlens härskare, skaparen och förstöraren. Genom att avbilda dem på toppen av målningen vill Qamaruddin kanske visa den gudomliga ordningens makt och människans beroende av den.

• Människans förgänglighet: De jordiska scenerna i mittendelen av målningen kontrasterar med gudarnas eviga majestät. Människorna är små, nästan obetydliga jämfört med de gigantiska gudarna.

Det här kontrasten kan ses som en kommentar till den förgängliga naturen hos det mänskliga livet och den eviga existensen av gudomen.

• Djurens dualitet: De fantastiska varelserna i målningens nedersta del symboliserar naturens kraft, komplexiteten och mysteriet. Qamaruddins målningar av djuren är så detaljerade att de nästan verkar verkliga.

Slutsats: “Gudar och Djur” är ett mästerverk av indisk konst från 500-talet. Det fångar både den materiella och den spirituella världen på ett fantasifullt och tankeväckande sätt.

Qamaruddins målning är inte bara en vacker representation av det Indiska samhället under 500-talet; den är också en komplex symbolisk text som inbjuder till djupgående reflektion om gudomlighet, förgänglighet och naturens mysterium. Det är ett verk som fortsätter att fascinera och inspirera oss tusentals år senare.